Relationer livets utmaning

Relationer anser jag är vår största utmaning här i livet och speciellt kärleks-relationer. Hela livet är uppbyggt på just relationer.

De formar vår syn på relationer , genomsyrar allt vi gör och de formar oss redan när vi är riktigt små.

Vi ser hur våra föräldrar behandlar varandra och andra, hur dom löser konflikter hur dom förlåter eller inte förlåter. Vi får lära oss om vi får vara allt som vi är eller vilka delar av oss som behöver tryckas utan och ¨döljas¨.

Det här sätter sig djup i oss och ligger gömt hela vägen upp i vuxen ålder. Det är det här som kallas för skuggan i oss.

Som singlar kan vi känna oss ganska fria, vi utgår oftare efter vår egen inre kompass om vi inte har någon att ta hänsyn till. Det betyder dock inte att vi alltid lyssnar på vår inre kompass bara för att vi är singlar, vi har också lättare att hamna i ¨grupptryck¨ som singel.

Du vet när man kanske får en förfrågan om att följa med någonstans eller ta ett extra pass på jobbet och du har ingen bra anledning till att säga nej så du hänger på även fast du inte vill.

Men så träffar vi den där personen som vi vill dela vår vardag med och allt som vi lärde oss som barn om relationer börjar träda fram och bli synligt i allt vi gör och är inom relationen.

 Kärleks-bubblan vi gått in i börjar få pys-punka och vi orkar inte hålla uppe en ¨fasad¨, den vi skulle vilja vara.

Istället kommer skuggan fram, allt det vi inte fick vara och hur man är i en relation börjar krypa fram. Osäkerheten, svartsjukan, bråken, tystnaden, falska leenden, kontrollen, gränslösheten. Alla de här orden låter hårda och förbjudna och du kanske tänker direkt - Det där är inte jag! men vi har alla varit med om någon av dem. Det är okej och helt normalt.

Du börjar tappa bort dig själv, slutar fråga - Vad vill jag. Du tror att du kompromissar men egentligen har du bara gett med dig.   Ena personen i relationen kanske bara kör på som vanligt. Lyssnar på vad den vill, gör det den vill och för att relationen ska hålla börjar du göra avkall på det du vill. Du känner dig inte sedd, hörd, uppskattad. Du försöker uttrycka det här men då är du bara känslig, tråkig, vill bara ¨kontrollera¨, eller så får du bara tystnad till svar.

Eller så säger du ingenting och den andra personen förstår inte hur du känner. Du fortsätter att sätta dig själv i det bakre rummet för att den andra ska vara glad och nöjd, så du väntar och väntar på din tur, du väntar på att bli sedd.

Barnet i dig varnar dig och påminner om vad hen blev lärd - Anpassning och att lyda ger en lugn vardag utan konflikter, utan suckar, utan skäll, utan skam och skuld.

Du anpassar dig tills du inte vet vem du är längre. En dag vaknar du upp och undrar – Vad hände, varför känner jag mig tom? Du börjar sakna den du var innan relationen.

Jag vill att du ska veta att du finns fortfarande kvar och du är mer än vad du tror att du är och kan vara.

Du får prioritera dig själv, du får säga hur du känner och uttrycka vad du behöver, du har också lov att lämna en relation där dina behov inte kan eller vill tillgodoses. Men du har också lov att stanna kvar i en relation och ge den tid till att repareras.

Gå ut och hitta glädjen i livet igen. Livet är här för att levas. Prova nya saker, avsluta sådant som inte känns helt rätt. Livet är i ständig förändring och det är du med. Njut och känn tacksamhet för det som är just nu.

Det kan vara att du känner njutning och tacksamhet när du tar den där koppen kaffe eller slår dig ned med en bok som du vill läsa, när du skapar i köket eller när du träffar en vän. Eller varför inte när barnen bråkar med varandra och känn tacksamhet för att de har varandra att bråka och utvecklas med.

Tacksamhet är ett litet steg- till att komma tillbaka till dig själv.

Kram Mia 💕